Onsdag 20 februari hade kommunfullmäktige årets första sammanträde. Vänsterpartiet deltog med våra fem ledamöter, och vi gjorde bl a nedanstående inlägg.

Kommentar till granskning av hur kommunen hanterar sitt ansvar för s k hemmasittare

Lennart Svensson gjorde denna kommentar till utvärderingen av utbildningsförvaltningens arbete med aktivitetsansvaret.

När jag först läste rapporten förstod jag först inte allvaret med de bristande rutinerna som påpekas i rapporten.

Jag började söka kunskap på nätet. Jag fastnade för en artikel i Skolvärlden 24/10 2013

Där finns en artikel av Nationalekonomen Ingvar Nilsson där han också räknade på de ekonomiska konsekvenserna av ett misslyckande i (eller av) skolan

Att misslyckas i skolan leder oftast till ett livslångt utanförskap och därmed ett livslångt lidande.

Men, som sagt, det finns också rent ekonomisk skäl att se till att alla lyckas i skolan.

De som i vuxenlivet hamnat i olika typer av utanförskap har nästan alla en förhistoria av skolmisslyckanden. Om en ung person blir ett par år sen in på arbetsmarknaden, ger en ökad samhällskostnad på 700–900 000 kronor.

Samhället gör en jätteinvestering på runt 3,5 miljoner kronor i varje ungdom under uppväxten, varav två miljoner rör skola och förskola. Vi är väldigt dåliga på att vårda den investeringen. Om en klok rektor, som vill jobba med de här ungdomarna och ger dem ett extra stöd som kanske kostar 25 000:-/elev, kommer inte klara av att hålla det inom ramen för sin skolpeng utan får röda siffror i sin budget.

Utanförskapet har en osynlighetsdimension i och med att kostnaderna flyttas mellan olika aktörer och över tid. Ingen ser mönstren, eftersom det inte redovisas på så sätt i våra budgetar Den aktör i kommunen som får bära kostnaderna för goda förebyggande åtgärder är alltså skolan, men den som tjänar pengar på skolans åtgärder är först socialtjänsten och senare i livet sjukvården och Försäkringskassan.

Vi måste i Mölndal hitta finansieringssätt som är sektors-överskridande, annars kommer kostnaderna bara senare, och på en annan budgetpost. Det finns ungefär 50 kommuner i landet har avsatt socialt investeringskapital i olika fondformer för att användas sektors-överskridande. Kanske Mölndal skall följa efter?

Vi har inte brist på pengar i våra system, däremot är vi väldigt dåliga på att använda dem smart. Tittar man på prislappen för att inte göra något inser man snabbt att det blir dyrt!

I skollagen finns stora krav på elevers rätt till särskilt stöd. Hur det särskilda stödet ska utformas finns dock inte formulerat i någon lag eller förordning. Det bestäms lokalt av respektive rektor.

Vänsterpartiet kommer att återkomma med motioner mm i denna fråga.

Yrkande på mer bindande skrivning om fjärrvärme

Ett avtal med bolaget som vill bygga på Pedagogen park var uppe för godkännande. Det liggande förslaget gav stort utrymme för byggaren att själv välja uppvärmningsmetod.

Vi anser att det finns goda skäl att kräva just fjärrvärme i all nybyggnation där det finns lätt tillgängligt. Lennart Svensson gjorde därför detta yrkande:

Både nationellt och lokalt kommer vi i framtiden få problem med Svenskt Kraftnäts bristande förmåga att överföra el.

Mölndals stad äger ett elnät som abonnerar på 80 MW i det regionala nätet. Exempelvis önskar nu Trafikverket ytterligare 15 – 20 MW till framtida tågsatsningar. Vi har nu också en elektrifiering av bilar och bussar samt troligt också av lastbilar. Vi ökar vår befolkning och önskar att få nya företag och att de gamla expanderar. Även digitaliseringen gör att man får kraftigt ökande elförbrukning.

Mölndals stad äger ett eget kraftvärmeverk som förra året producerade 22 % av Mölndals centralorts totala förbrukning av el. (Lindome och Kållered är då borträknade.)

För att tillverka denna el måste man producera värme. Tillverkar man 1 kWh värme kan man i genomsnitt tillverka 0,25 kWh el.

Om man nu använder värmepumpar för att försörja stora bostadsområden med värme och varmvatten tär man på vår kapacitet att försörja oss med el. Använder man fjärrvärme så ökar vi istället kapaciteten.

Det är energi-slöseri (exergi-slöseri) att använda el till uppvärmning!

El kan driva motorer, belysningar, elektronik mm och skall inte användas till något så simpelt som värme. Att tillverka värme klarar en vedpinne! Att denna vedpinne dessutom kommer från utsorterat avfall är bara ytterligare en bonus!

Därför vill Vänsterpartiet

Att kommunen skall kräva att alla nya bostadsområden inom fjärrvärmens nätområde skall anslutas till fjärrvärme.

Vänsterpartiet kommer att framgent arbeta för detta blir kommunens mål.

Yrkande om ändring i Exploateringsavtalet under punkt 11.7.1, andra meningen utgår och ersätts med:

Bolaget förbinder sig att ansluta all ny bebyggelse till fjärrvärmenätet.

Kommunstyrelsens första möte denna nya mandatperiod inträffade som vanligt på en onsdag. Schemat för när alla nämnder och utskott sammanträder är noga uträknat för att klaffa med Kommunstyrelsens och Kommunfullmäktiges sammanträdesdatum. Och på grund av detta vill man ändra så lite som möjligt på dag och tid för mötena. Så för dem som sitter kvar i någon nämnd eller utskott över mandatperioder så brukar mötesdagar och tider vara desamma år efter år. Den stora praktiska förändringen för nu var placeringen, dvs var man satt och vem man fick som bordsgranne. Det känns lite som i skolan när man helt plötsligt blivit placerad på ett helt nytt ställe. Då majoritets-förhållandet förändrats denna mandatperiod fick vi nu en ny sida av bordet att sitta på. Intressant med lite nya vyer utanför…

Två från vänsterpartiet

Nytt för mandatperioden för vår del i Vänsterpartiet är även att vi är två som sitter i Kommunstyrelsen. Jag (Marie Lindqvist) som ordinarie, och Lennart Svensson som ersättare. Dagens sammanträde hade en del valärenden på dagordningen. Bl.a. så skulle ledamöter till alla Kommunstyrelsens utskott utses. För Vänsterpartiets del blev jag vald till ordinarie ledamot i Arbetsgivar- och organisationsutskottet, jag blev även vald till ordinarie ledamot och vice ordförande i det nya Sociala hållbarhetsutskottet, och Lennart blev vald till ersättare i Sociala hållbarhetsutskottet.

Budget 2019

På dagordningen fanns även den stora punkten Budget 2019 samt plan 2020-2021, investerings- och exploateringsbudget, och den kommunala utdebiteringen. Det var väl ingen kioskvältare direkt att den nya majoriteten (M, L, C, KD och MP) hade en egen budget som de drev igenom. Vi ansåg dock att den gamla majoritetens budget var bättre, då mer pengar skulle gått ut till verksamheterna om den hade gått igenom. Nu får vi vänta till Kommunfullmäktiges möte 21 november för att se om de står fast vid att driva igenom sina försämringar för verksamheterna och medborgarna. Om man vill följa det kan man via Mölndals stads hemsida lyssna på Kommunfullmäktiges sammanträde den 21/11 kl 18.00.

Namnbyten och planer

Några andra punkter på dagordningen var bl.a. några förslag på nya namn. Namnet Kållereds södra begravningsplats byts till Livereds begravningsplats då detta namn passar bättre och är kortare. Kvartersvägen från Idrottsvägen till Åbyvägen via travbanan, hotellet och mässhallen gavs namnet Åby Arenaväg. Det beslutades om ett utökat planuppdrag för Stadshuskvarteret, Forellen 1 m.fl. Tekniska förvaltningen har redan haft en medborgardialog om stadshusparken och i och med detta uppdrag tar man ett bredare grepp om hela området.

Det var 39 punkter på dagordningen till detta sammanträde. Vill man sätta sig in i detaljerna ännu mer så kan man på stadens hemsida läsa handlingarna.

För Vänsterpartiet Marie Lindqvist Kommunstyrelsen

Krönika av Joakim Ramberg

Man säger ibland att vänstern har vunnit debatten om vinster i välfärden. En stor majoritet av svenskarna tycker att vinstuttag ur offentligt finansierad verksamhet är en dålig idé. Nu verkar samma sak hålla på att hända då det gäller jämlikheten. För vänsterpartiet har ju ekonomisk jämlikhet alltid varit en central fråga.

På senare tid har även högerpartier tvingats erkänna att de stora klyftorna i Sverige är ett allvarligt problem. Det är fascinerande att se vilken retorik de tar till för att slippa göra något åt saken!
De ökade klyftorna beror till allra största på att politiken under de flesta av de senaste nästan 30 åren syftat till att just öka klyftorna, då fr a under de åtta Reinfeldt-åren. Antagligen också på ett svagare fack, som inte förmått försvara lönenivåerna för dem med lägre löner. Vad det verkar tror inte de borgerliga att människor vill göra något här i livet om det inte finns ekonomiska drivkrafter för det.

I ojämlika samhällen sitter fler i fängelse (jo, det är belagt i forskning!)

Men nu försöker högern skylla ifrån sig!

En variant är att skylla på invandringen, t ex att ojämlikheten till stor del skulle bero på lågutbildade människor från andra länder. En retorik med stora risker (om man inte är sverigedemokrat förstås…).

Ett annat grepp är att slingra sig. De undviker frågan, och säger att den största klyftan är mellan dem som har och inte har jobb. Detta följs vanligen av förslag att öka ojämlikheten ytterligare, för det hävdar de, det är något som skapar mera jobb, och minskar arbetslösheten.
Här blir det absurt! Man ska alltså t ex försämra för alla sjukskrivna, eller för alla arbetslösa, eller för alla lågavlönade, och man kan hoppas att det i bästa fall ska göra att 10% eller vad det kan bli av de arbetslösa eller sjukskrivna hamnar i jobb. Men alla de andra då? De som redan hade jobb och nu får ännu lägre lön? De 90% som fortfarande inte har jobb och nu får ännu lägre bidrag? De upplever knappast ökad jämlikhet.

Högerns oro för ojämlikhet är uppenbarligen ett rent skådespel. De verkar inte alls förstå hur farligt det är för ett samhälle med klyftor som ökar, så som de gjort i Sverige under 30 år. Eller så tycker de bara så instinktivt jätteilla om både skatter och fackföreningar att de helt enkelt inte har några verktyg för att göra något åt saken?