Vänsterpartiet fortsätter att vara aktiva för att göra Mölndals skolor bättre. Denna vecka med två insändare. Anna och Jerker om problematisk skolfrånvaro. Annika om att nu ska vi passa på att minska grupperna i förskolan, då det föds färre barn.

Problematisk skolfrånvaro kräver ansvar på riktigt – inte tomma svar.

Just nu glider barn och unga längre och längre bort från skolan, gemenskapen och sin framtid. Det borde oroa oss alla, skriver Vänsterpartiet.

Publicerad: 2025-12-10 i Mölndalsposten

Vid senaste nämndmötet i social- och arbetsmarknadsnämnden den 27/11 ställde ledamoten Hacer Ok (M) en viktig fråga till Närvaroteamet: ”Har ni de resurser ni behöver?” Svaret blev ett tydligt:

”Ja, det har vi.”

Men det svaret går inte ihop med verkligheten. I Mölndal har vi minst 1 300 elever med problematisk skolfrånvaro, varav 83 barn och unga som är frånvarande från skolan mellan 50 och 100 procent. Det är siffror som kräver handling – inte försäkringar om att allt redan är tillräckligt.

I dag ligger ansvaret för arbetet mot skolfrånvaro på enskilda rektorer. Det betyder att ett barns möjlighet att få stöd helt avgörs av rektorns prioriteringar. Och vi vet att alla rektorer inte tar, eller kan ta det ansvaret. Det finns inga tydliga konsekvenser när skolans arbete brister – men för eleverna blir konsekvenserna desto större.

För barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar blir resultatet ofta katastrofalt:

Ingen närvaro. Försämrat mående. Marginalisering. Isolering.

När en elev faller – faller hen ofta långt.

Det här är inte ett problem som kan lösas skolvis eller på rektorsnivå. Det är ett kommunalt ansvar. Närvaroteamet, skolförvaltningen och politiken behöver ta ett gemensamt, strukturerat och långsiktigt grepp. Vi behöver samordning, systematisk uppföljning och framför allt: tydligt ansvarstagande.

Med den nya socialtjänstlagen blir det dessutom helt klart att kommuner ska arbeta förebyggande och samordnat – innan problemen växer sig stora. Då duger det inte att säga att resurserna räcker när verkligheten visar något helt annat.

Just nu glider barn och unga längre och längre bort från skolan, gemenskapen och sin framtid. Det borde oroa oss alla.

Och det borde kräva mer än ett enkelt ”ja, vi har tillräckliga resurser”.

Jerker Halling (V) och Anna Mårland (V), social- och arbetsmarknadsnämnden.

I en artikel i Mölndals-Posten togs denna viktiga fråga upp. Tyvärr har den varit aktuell i årtionden! Varför kommer protesterna först nu? Det har protesterats förut gång efter gång. Skillnaden nu är att man går tillsammans och protesterar.

Barngrupperna är långt ifrån Skolverkets riktmärken på 6-12 barn för 1-3-åringar och 9-15 barn för 4-5-åringar. I Mölndal är det runt 22 barn i grupperna (genomsnittet i Sverige är 15). Barngruppens storlek är huvudanledningen varför lärare i förskolan, ofta i förtid, lämnar sitt yrke.

Den psykosociala miljön med stress och utbrändhet som följd och en frustration över att inte kunna använda sina pedagogiska kunskaper leder även till samvetsstress. Att ständigt få prioritera bort läroplanens mål leder till djup otillfredsställelse!

Jag har själv arbetat som förskollärare i 25 år men valde till slut att avsluta min yrkesbana på grund av dessa omständigheter. Jag valde
att arbeta med föräldrastöd i stället och det gör jag fortfarande.

När det fungerar med tillräckligt med personal och färre barn i gruppen är det ett av världens bästa yrken! Det är ett oerhört viktigt arbete eftersom du inom förskolan ska kunna arbeta förebyggande mot eventuell gängkriminalitet i framtiden. Kan du ge barnen trygga relationer och den pedagogiska utvecklingen med allt vad det innebär, som till exempel att umgås i sociala sammanhang, lära sig empati och stärka sin självkänsla, är mycket vunnet!

I Göteborg kommer man att utöka tiden till 30 timmar i stället för 15 för föräldralediga barn. Tanken hade kanske varit god om verkligheten i barngrupperna hade varit annorlunda!

All personal i förskolan blir naturligtvis drabbade av dålig psykosocial arbetsmiljö, men vi får inte glömma att även barnen drabbas! Barnen kan inte gå ifrån så som vi vuxna och har svårigheter att hitta en lugn plats. Ständigt personalbyte och brist på personal gör det svårare med anknytning för barnen.

Men det finns faktiskt möjligheter att ändra på detta! Nu när det föds färre barn kan vi dela upp barngrupperna på fler enheter i stället för att stänga skolor! Detta är en ypperlig möjlighet för framtiden som väl ingen vill missa att ta vara på!

Annika Svengren (V)